Få är medvetna om att Umeå är världens viktigaste stad för
skogsforskning!!!
Umeå är huvudort för den skogsvetenskapliga fakulteten vid
Sveriges Lantbruksuniversitet med skogsbiblioteket och skogsvetarutbildningen (”jägmästare”)!
Andra organisationer som bedriver omfattande skogsforskning lokaliserade till
Umeå är Umeå Universitet och Skogforsk.
Den första meningen på fakultetens hemsida lyder: ”Fakulteten för skogsvetenskap är världsledande inom
skogsforskning” http://www.slu.se/fakulteter/s/?si=72BED62DE392C57BD3743EE45E37C4DD&rid=1042613465&sn=sluEPi6-prodSearchIndex
SLUs del av världens skogsforskning belyses av en
sammanställning från skogsfakultetens kansli. Största delen av SLUs
skogsforskning involverar Umeå-baserade forskare.
SLU tycks vid en jämförelse vara det vetenskapligt
produktivaste Universitet i världen inom skogsforskning.
Jag har personligen frågat de flesta av tidigare dekaner
(Ljung, Bäckström, Högberg, Hällgren) för den skogsvetenskapliga fakulteten
huruvida Umeå kan betraktas som världens största koncentration av skogsforskare
och fått som svar att det är troligt och att de kan inte ange en annan ort som
förmodligen är bättre.
Skogsnolia framhäver i samband med lokalisering till Umeå av
skogsmässan att i Umeå finns världens ledande skogsfakultet (https://issuu.com/noliaab/docs/skogsnolia-15_low/5
sid 18). Skogsfakulteten själv skriver på sin hemsida ”Fakulteten för
skogsvetenskap är världsledande inom skogsforskning.”
Många kvalificerade utländska skogsforskare söker sig till
Umeå, trots det långa avståndet till Europas metropoler, långa, kalla, mörka
och fuktiga vintrar, myggiga somrar, och trots att de är så kvalificerade att
de kunnat få kvalificerade jobb längre söderut om de eftersträvat det. Jag var
på en professorsinstallation vid SLU i Umeå 160513. Födelselandet för de fyra
nya professorerna var Sverige, Australien, Tyskland och England. Jag har själv
medverkat till att ett antal forskare med utländsk bakgrund etablerat sig som
Umeåbor, senast från Tjeckien. Den huvudsakliga förklaringen jag kan finna att
kvalificerade personer med bakgrund långt söder om Umeå valt att etablera sig i
Umeå är den goda skogsforskningsmiljön i Umeå, och häri ligger också att
verksamheten är stor och diversifierad.
Det är omöjligt att mer exakt kvantifiera skogsforskningens
omfattning på orter. Forskningsorganisationer har verksamhet på fler orter och
det finns fler forskningsorganisationer på samma ort. Skogsforskning bedrivs
ofta vid organisationer, som inte kategoriseras som Universitet. Organisationer
som inte har forskning som huvuduppgift bedriver ofta ändå viss forskning. Gränsdragning
mellan skogsforskning och andra aktiviteter (som utveckling, utredning och
implementering) är diffus. Alla forskare knutna till en formellt skoglig
institution är inte skogsforskare. Det finns vanligen flera och ofta många
författare på dokument (särskilt med form av vetenskapliga artiklar) som ofta
representerar olika institutioner och orter och ibland länder. T ex den
vetenskapliga publiceringen vid SLU reflekterar i hög grad den kollektiva
nationen Sverige och inte i huvudsak SLU eller dess institutioner eller orters
relativa styrka. Företrädare för organisationer undviker att betona
lokaliseringspolitik genom ortsjämförelser. Jämförelser mellan orter blir
kraftigt men svårkvantifierbart subjektivt påverkade.
Det kanske finns orter med fler skogsforskare än Umeå. Jag
är t ex ganska säker på att det finns fler i Beijing. Men det är då oftast
orter där skogsforskarna är en mycket lägre andel av ortens innevånare och där
troligen ”effektiviteten” i forskningen är lägre. Eller små platser, där
skogsforskare är en större del av befolkningen, men ändå utgör en mindre del av
världens skogsforskning. Ett indicium på att Umeå är ledande inom Sverige är
att det är den ort där flest medlemmar i skogshistoriska sällskapet bor. Det
skulle möjligen kunna finnas lika många skogsforskare i Uppsala, men med
ledningen för landets enda skogsfakultet i Umeå måste Umeå ändå ses som den
svenska skogsforskningens huvudort. Skogens förutsättningar varierar kraftigt
regionalt och närhet till skog är en fördel. Därför tenderar skogsforskningen
att inte koncentreras kraftigt, så stora länder med stora skogsarealer tenderar
att inte ha många skogsforskare på samma ort.
Att Sverige är stort på skogsforskning hänger naturligtvis
samman med att Sverige är stort på skog. Sverige rankas vanligen högt bland världens länder
ur många olika synpunkter, vilket ger goda förutsättningar för mycket. Eftersom
Sverige är stort på skog reflekteras detta också i skoglig verksamhet. Sverige
har störst skogsareal och störst avverkning i Europa (Ryssland undantaget). Den
svenska skogen ligger relativt lättillgängligt ur skogsbrukets synpunkt. Den
svenska hydrologin är relativt god och vattenbrist är sällan begränsande.
Stormar, torka, kyla, brand, skadegörare, administrativa restriktioner etc.
orsakar förvisso problem, men mycket är värre på andra ställen. Den svenska
naturen är ganska robust mot skogliga ”missöden”. Den svenska skogen och
skogsindustrin ligger typiskt nära hamn för oceangående fartyg. Sverige har en
stor del av världsmarknaden för viktiga skogsprodukter. Sverige har byggt upp
skogsforskningen under en lång tid karaktäriserad av fred utan revolutioner
eller större oroligheter. Sverige har historiskt haft ett företagsvänligt
klimat med (relativt!) låg korruption, säkra ägarförhållanden, få oroligheter
och pålitlig infrastruktur. Sverige har en mix av skogsägande av bolag,
privatpersoner och samhälle, som i kombination med öppenhet skapat ett kreativt
klimat och effektiva samarbetsformer. Sverige är femma i världen på
skogsplanteringsareal (efter Kina, Ryssland, Kanada och USA)! Skogen har varit
grund för en viktig exportindustri länge, metallexport (känt är koppar) har
varit viktig under nästan ett millenium, men skog var tidigare så viktig i
framställningen av metallen att den kan ses som vidareförädlad skog i lika hög
grad som vidareförädlad malm. På slutet av 1800-talet hade Sverige en femtedel
av världsmarknaden för timmer och sågade trävaror, ibland stod detta för
hälften av Sveriges exportinkomster. Sverige var redan för ett par hundra år
sedan medvetet om det dåliga skogstillståndet och därför satsade staten sedan
snart två sekler väsentliga och succesivt ökande resurser på skoglig utbildning
och ”forskning”, som kan sägas kulminerat med dagens skogsforskning i Umeå.
Att den svenska skogsforskningen i så hög utsträckning
hamnat just i Umeå beror i hög grad på politisk uppbackning.
I samband med Skogshögskolans utlokalisering från Stockholm
till huvudsakligen Umeå har det uppträtt en viss regional konkurrens om
skogsforskning som bidragit till att svensk skogsforskningen blivit totalt mer
omfattande. Ur ekonomisk synpunkt ligger skogens tyngdpunkt ungefär i Örebro.
Personalen i Stockholm ville inte deporteras till Umeå vilket ledde till att
Uppsala blev relativt starkt och bidrog till att Skogforsk bildades med
huvuddelen av personalen i Uppsala men starka filialer i Umeå och Skåne. Oron
för att skogsforskningens tyngdpunkt skulle bli för nordlig ledde till
inrättandet av en enhet för sydsvensk skogsforskning i Alnarp. När nya
högskolor växte fram så kunde det ofta påvisas att skogen var stark i regionen
varför skog tedde sig som en naturlig del av de nya universitetens verksamhet.
Samtidigt fanns det ett politiskt tryck att inte dessa förändringar skulle leda
till utarmning av skogsforskningen i Umeå. Dessa mekanismer har nog tillsammans
lett till en mer omfattande skogsforskning i Sverige än om huvudlokaliseringen
till Stockholm – Uppsala bestått. Och satsningen på Umeå har varit lyckosam,
skogsforskningen där är framgångsrik och har kunnat expandera av egen kraft.
Umeå som ovan, Dag Lindgren, professor emeritus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar