lördag 4 juni 2016

Sverige bra i Skogsforskning!


Få är medvetna om att Umeå är världens viktigaste stad för skogsforskning!!!

Umeå är huvudort för den skogsvetenskapliga fakulteten vid Sveriges Lantbruksuniversitet med skogsbiblioteket och skogsvetarutbildningen (”jägmästare”)! Andra organisationer som bedriver omfattande skogsforskning lokaliserade till Umeå är Umeå Universitet och Skogforsk.


SLUs del av världens skogsforskning belyses av en sammanställning från skogsfakultetens kansli. Största delen av SLUs skogsforskning involverar Umeå-baserade forskare.


SLU tycks vid en jämförelse vara det vetenskapligt produktivaste Universitet i världen inom skogsforskning.

Jag har personligen frågat de flesta av tidigare dekaner (Ljung, Bäckström, Högberg, Hällgren) för den skogsvetenskapliga fakulteten huruvida Umeå kan betraktas som världens största koncentration av skogsforskare och fått som svar att det är troligt och att de kan inte ange en annan ort som förmodligen är bättre.

Skogsnolia framhäver i samband med lokalisering till Umeå av skogsmässan att i Umeå finns världens ledande skogsfakultet (https://issuu.com/noliaab/docs/skogsnolia-15_low/5 sid 18). Skogsfakulteten själv skriver på sin hemsida ”Fakulteten för skogsvetenskap är världsledande inom skogsforskning.”

Många kvalificerade utländska skogsforskare söker sig till Umeå, trots det långa avståndet till Europas metropoler, långa, kalla, mörka och fuktiga vintrar, myggiga somrar, och trots att de är så kvalificerade att de kunnat få kvalificerade jobb längre söderut om de eftersträvat det. Jag var på en professorsinstallation vid SLU i Umeå 160513. Födelselandet för de fyra nya professorerna var Sverige, Australien, Tyskland och England. Jag har själv medverkat till att ett antal forskare med utländsk bakgrund etablerat sig som Umeåbor, senast från Tjeckien. Den huvudsakliga förklaringen jag kan finna att kvalificerade personer med bakgrund långt söder om Umeå valt att etablera sig i Umeå är den goda skogsforskningsmiljön i Umeå, och häri ligger också att verksamheten är stor och diversifierad.

Det är omöjligt att mer exakt kvantifiera skogsforskningens omfattning på orter. Forskningsorganisationer har verksamhet på fler orter och det finns fler forskningsorganisationer på samma ort. Skogsforskning bedrivs ofta vid organisationer, som inte kategoriseras som Universitet. Organisationer som inte har forskning som huvuduppgift bedriver ofta ändå viss forskning. Gränsdragning mellan skogsforskning och andra aktiviteter (som utveckling, utredning och implementering) är diffus. Alla forskare knutna till en formellt skoglig institution är inte skogsforskare. Det finns vanligen flera och ofta många författare på dokument (särskilt med form av vetenskapliga artiklar) som ofta representerar olika institutioner och orter och ibland länder. T ex den vetenskapliga publiceringen vid SLU reflekterar i hög grad den kollektiva nationen Sverige och inte i huvudsak SLU eller dess institutioner eller orters relativa styrka. Företrädare för organisationer undviker att betona lokaliseringspolitik genom ortsjämförelser. Jämförelser mellan orter blir kraftigt men svårkvantifierbart subjektivt påverkade.

Det kanske finns orter med fler skogsforskare än Umeå. Jag är t ex ganska säker på att det finns fler i Beijing. Men det är då oftast orter där skogsforskarna är en mycket lägre andel av ortens innevånare och där troligen ”effektiviteten” i forskningen är lägre. Eller små platser, där skogsforskare är en större del av befolkningen, men ändå utgör en mindre del av världens skogsforskning. Ett indicium på att Umeå är ledande inom Sverige är att det är den ort där flest medlemmar i skogshistoriska sällskapet bor. Det skulle möjligen kunna finnas lika många skogsforskare i Uppsala, men med ledningen för landets enda skogsfakultet i Umeå måste Umeå ändå ses som den svenska skogsforskningens huvudort.  Skogens förutsättningar varierar kraftigt regionalt och närhet till skog är en fördel. Därför tenderar skogsforskningen att inte koncentreras kraftigt, så stora länder med stora skogsarealer tenderar att inte ha många skogsforskare på samma ort.

Att Sverige är stort på skogsforskning hänger naturligtvis samman med att Sverige är stort på skog. Sverige rankas vanligen högt bland världens länder ur många olika synpunkter, vilket ger goda förutsättningar för mycket. Eftersom Sverige är stort på skog reflekteras detta också i skoglig verksamhet. Sverige har störst skogsareal och störst avverkning i Europa (Ryssland undantaget). Den svenska skogen ligger relativt lättillgängligt ur skogsbrukets synpunkt. Den svenska hydrologin är relativt god och vattenbrist är sällan begränsande. Stormar, torka, kyla, brand, skadegörare, administrativa restriktioner etc. orsakar förvisso problem, men mycket är värre på andra ställen. Den svenska naturen är ganska robust mot skogliga ”missöden”. Den svenska skogen och skogsindustrin ligger typiskt nära hamn för oceangående fartyg. Sverige har en stor del av världsmarknaden för viktiga skogsprodukter. Sverige har byggt upp skogsforskningen under en lång tid karaktäriserad av fred utan revolutioner eller större oroligheter. Sverige har historiskt haft ett företagsvänligt klimat med (relativt!) låg korruption, säkra ägarförhållanden, få oroligheter och pålitlig infrastruktur. Sverige har en mix av skogsägande av bolag, privatpersoner och samhälle, som i kombination med öppenhet skapat ett kreativt klimat och effektiva samarbetsformer. Sverige är femma i världen på skogsplanteringsareal (efter Kina, Ryssland, Kanada och USA)! Skogen har varit grund för en viktig exportindustri länge, metallexport (känt är koppar) har varit viktig under nästan ett millenium, men skog var tidigare så viktig i framställningen av metallen att den kan ses som vidareförädlad skog i lika hög grad som vidareförädlad malm. På slutet av 1800-talet hade Sverige en femtedel av världsmarknaden för timmer och sågade trävaror, ibland stod detta för hälften av Sveriges exportinkomster. Sverige var redan för ett par hundra år sedan medvetet om det dåliga skogstillståndet och därför satsade staten sedan snart två sekler väsentliga och succesivt ökande resurser på skoglig utbildning och ”forskning”, som kan sägas kulminerat med dagens skogsforskning i Umeå.

Att den svenska skogsforskningen i så hög utsträckning hamnat just i Umeå beror i hög grad på politisk uppbackning.

I samband med Skogshögskolans utlokalisering från Stockholm till huvudsakligen Umeå har det uppträtt en viss regional konkurrens om skogsforskning som bidragit till att svensk skogsforskningen blivit totalt mer omfattande. Ur ekonomisk synpunkt ligger skogens tyngdpunkt ungefär i Örebro. Personalen i Stockholm ville inte deporteras till Umeå vilket ledde till att Uppsala blev relativt starkt och bidrog till att Skogforsk bildades med huvuddelen av personalen i Uppsala men starka filialer i Umeå och Skåne. Oron för att skogsforskningens tyngdpunkt skulle bli för nordlig ledde till inrättandet av en enhet för sydsvensk skogsforskning i Alnarp. När nya högskolor växte fram så kunde det ofta påvisas att skogen var stark i regionen varför skog tedde sig som en naturlig del av de nya universitetens verksamhet. Samtidigt fanns det ett politiskt tryck att inte dessa förändringar skulle leda till utarmning av skogsforskningen i Umeå. Dessa mekanismer har nog tillsammans lett till en mer omfattande skogsforskning i Sverige än om huvudlokaliseringen till Stockholm – Uppsala bestått. Och satsningen på Umeå har varit lyckosam, skogsforskningen där är framgångsrik och har kunnat expandera av egen kraft.

Umeå som ovan, Dag Lindgren, professor emeritus.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar