Undanröj politiska beslut att öka befolkningen

Undanröj politiska beslut att öka befolkningen i Umeå

Jag skrev en debattartikel i Västerbottenskuriren 180409 https://www.vk.se/2301218/undanroj-politiska-beslut-att-oka-befolkningen-i-umea   

Jag påpekade att Umeå kommun hade tagit ett politiskt beslut att öka kommunens innevånarantal till 200 000 år 2050 från dagens 125000. Jag tycker inte att kommuner skall eftersträva en sådan våldsam befolkningsökning. Förutom att målet nog är orealistiskt och inte heller har ett massivt politiskt eller folkligt stöd. Kommunalpolitikers strävan till befolkningsväxt blir en drivare för högre befolkning i en redan överbefolkad värld.

Denna bloggartikeln tar upp reaktionerna, som blev påtagliga i Västerbottenskuriren, samt några reflektioner. Min artikel blev upptakten till sex debattartiklar inom tre veckor. Även om ingen var formulerad som en direkt replik till min artikel och någon av dem kanske skulle poppat upp ändå.

Här är länkarna till artiklarna, förhoppningsvis har VK inte betalspärr på dessa debattartiklar https://www.vk.se/2307988/moderaterna-vill-uppmuntra-umeas-tillvaxt
samt
 https://www.vk.se/2310712/svaga-stader-tar-for-mycket-pa-norrlands-inflytande  med replik https://www.vk.se/2317988/replik-kamouflerad-centralisering och
replik https://www.vk.se/2317808/replik-hela-landet-maste-fa-leva-och-utvecklas
samt: https://www.vk.se/2317986/nodvandigt-med-farre-barn
och https://www.vk.se/2324100/snabb-befolkningstillvaxt-ar-ett-problematiskt-mal

Vid en miljödiskussion i mitten av augusti 2018 tillfrågades en panel med en representant från alla partier representerade i Umeås kommunalfullmäktige (10) om de stödde det politiska beslutet att öka innevånarantalet till 200000 (ja eller nej). Det blev 4 ja och 6 nej. De som röstade ja kan man se som uppbundna av tidigare beslut. Jag tror min artikel bidragit till att det inte längre kan sägas finnas tillräckligt stöd för politiskt mål om stark tillväxt.
Inte desto mindre har kommunalfullmäktiges ordförande hösten 2018 givit ett nytt uttryck för hur bra kommunen tycker det är med tillväxt. Sävar är en förort till Umeå som ligger 17 km norr om Umeås centrum till centrum. Sävar har nu 3000 innevånare men kommunens plan är att det skall bli 9000 innevånare till 2050! Överraskande för mig och helt orealistiskt, se http://blogg.vk.se/dagl/2018/11/03/storasavar/   
Det egentliga bakomliggande skälet till artikeln var att aktualisera kommunalpolitiska strävanden till befolkningstillväxt som ett stöd till det nystartade projektet https://overpopulation-project.com/  och också ett uppslag till projektets forskning och aktiviteter omkring en av drivarna till befolkningstillväxt.

Beslutet om tillväxtmålet 200000 för Umeå togs september 2008 och är tio år gammalt. Beslutet var inte enhälligt, 37 för 26 emot. Jag frågade och fick svar från två partier om Umeås befolkningsmål. Svaren speglade den felaktiga uppfattningen att det var en vision och inte ett av kommunen beslutat mål. Svaren speglade att det inte är politisk enighet om det höga tillväxtmålet. Svaren kanske också speglade att alla partier ser en viss befolkningstillväxt som positiv.

Nästan alla demokratiskt valda politiska organ eftersträvar instinktivt större befolkning. Detta blir sammantaget en drivare för hög befolkningstillväxt i alla länder och i världen som helhet. Det är mycket svårt att bedöma hur stark drivaren är och genom vilka mekanismer den påverkar och hur tex nativiteten påverkas. Befolkningstillväxt genom migration har indirekta effekter. Det ökar t ex behovet av längre resor genom att avståndet till släkt och vänner blir större. Olika aspekter på den kommunala befolkningstillväxtdrivaren är forskningsbara och effekten av tänkbara åtgärder kan analyseras. Privatpersoner kunde låta sig inspireras av informationen i överbefolkningsprojektet att skriva artiklar i lokala media mot den politiska ambitionen att låta befolkningen växa i den egna kommunen/regionen. Lokala media tillhör dock också de institutioner som eftersträvar befolkningstillväxt (för att öka upplagan)

Min specifika debattartikel tycker jag fick ett ganska bra mottagande förutom de följande debattartiklarna. Tre kommentarer till artikeln, en tyckte att Umeås tillväxt var fördelaktig för personen ifråga men det är ju inte konstigt att många tycker, de två andra klart positiva. Klart över genomsnittet i VKs intressemarkeringar jämfört med genomsnittsdebattartikeln. Fem berömmande email till mig personligen.

Personlig facebooksida: Tre gillar och en inbjudan till middag med diskussion, vilket fått positiva följder för opinionen mot överbefolkning. Personlig Twitter: 27 som klickat på artikeln och 4 likes. Men ingen kommentar eller retweet. Inte toppvärden men något större respons än genomsnittet.
En webbartikel från Februari 2019 https://overpopulation-project.com/2019/02/01/public-believes-population-growth-negative-risky-and-requiring-international-attention-while-politicians-look-the-other-way/ visade att över 70% av svenska folket ansåg befolkningstillväxten var negativ men bara ca 17% av riksdagsmännen.

Artikeln länkas till från https://overbefolkning.wordpress.com/svenska-articlar-och-material/ 

Det går att kommentera denna webbartikel, som ligger på http://downto2100.blogspot.se/2018/04/undanroj-politiska-beslut-att-oka.html  

First placed on web 180424 last edit 190220

Att Sveriges befolkning steg från sjusiffrig till åttasiffrig 170120 tycks inte ge anledning till någon oro

Den 20 januari 2017 steg Sveriges innevånarantal från ett sjusiffrigt till ett åttasiffrigt tal. En formellt dramatisk förändring har ett stort symboliskt värde. Passerandet av denna symboliskt dramatiska gräns noterades bara med måttliga artiklar i massmedia utan att utnyttja tillfället till reflektioner om att befolkningstillväxten är ett problem.

Den 20 januari 2017 tillträdde också Donald Trump efter ett demokratiskt val som den fria världens mäktigaste företrädare. Och inom några dagar blivit den person som gjort mer än någon annan enskild individ för att öka världens framtida befolkning och det tryck den utövar genom ett beslut att förbjuda bistånd till organisationer som stöder abort http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/LRrR1/kritik-mot-trumps-abortlag-kvinnor-kommer-do , (dock var oron störst för påverkan på enstaka kvinnor snarare än det tryck världens befolkningstillväxt skapar.)
Jag tolkar det symboliskt. Samma dag som en magiskt gräns passeras som visar att befolkningstillväxten är stor och ökande väljer den fria värden genom sitt val av ledande företrädare hög befolkningstillväxt och hög global uppvärmning.

Jag tycker befolkningstillväxten är det troligen STÖRSTA och mest HOTANDE framtidsproblemet. Den förstärker hotet mot vår arts fortlevnad och existens genom den ökande press på miljö och resurser ett ökande befolkningstal innebär. Någon skribent borde utnyttjat tillfället att ur det perspektivet utnyttja att Sverige passerat en viktig symbolisk gräns, men ingen gjorde det direkt såvitt jag kunnat finna. Jag skrev reflektionen till den journalist som skrivit på DN om att tio millioner passerat utan att reflektera över problemen med en växande befolkning och Anders Wijkman, som jag tidigare berömt förut för att faktiskt ta upp att befolkningstillväxten faktiskt är ett av de potentiellt största problemen, men nu inte märktes mycket i den frågan. Dessutom lade jag ut en föregående version av denna webb-artikel. Jag trodde då mitt inflytande var försumbart. Men en vecka efteråt dök artiklar upp i bland annat DN med uttalanden av Wijkman om befolkningsproblemet http://www.dn.se/ekonomi/global-utveckling/ny-prognos-vi-blir-13-miljarder-ar-2100/ Så jag kanske underskattat mitt inflytande, eftersom precis de jag fäst uppmärksamheten på reagerade inom en vecka!

Visst har det gått ganska bra hittills att ta hand om de växande människomassorna. Genomsnittslivslängden och hälsan ökar och antalet mycket fattiga minskar. Rosling invaggar oss i säkerhet med sina grafiska samband. När vi får det tillräckligt bra minskar nativiteten av sig själv.
Jag drar fram liknelsen med den som föll från toppen av en skyskrapa och när 14e våningen passerades uttalade "hittills har det gått bra".
Jag tror ”vi” kunde klara av utmaningen med den ökande befolkningen om ”vi” vore tillräckligt förnuftiga, men det är ”vi” inte! Valet av Trump i ett demokratiskt val demonstrerar detta kollektiva oförnuft och att följa vad "folket" vill är inte någon lösning. Stämmer med min åsikt att mekanismerna för ”förnuftigt beslutsfattande” inte förbättrats och inte är tillräckligt bra för att människoartens överlevnad om hundra år skall kunna betraktas som tryggad.
Det oroar mig att hotet från den växande mängden av människor inte tas riktigt på allvar, det visar att få (speciellt bland massmedia) anser att mängden människor faktiskt är ett stort och växande miljöproblem. Skälet att jag utvidgade tanken till en webbartikel var, att när jag tog upp det på twitter, blev det en kommentar som dels uttryckte att visst nämner massmedia att gränsen 10 miljoner passerats och att det ju inte händer något dramatiskt just i det ögonblick gränsen passeras, och dessutom att folkökningsproblemet ju inte väsentligen ligger i Sverige.

Som bakgrund: visst togs det upp om än förhållandevis blygsamt av media och debattartiklar. Den största dagstidningen (DN) har två artiklar: http://www.dn.se/nyheter/sverige/nu-ar-vi-tio-miljoner/ och http://www.dn.se/nyheter/sverige/scb-10-miljoner-invanare-fredag-den-20-januari/ 
Mellan åtta och nio miljoner i Sverige tog 35år, men mellan nio och tio bara 13 år, och SCB räknar med en fortsatt snabbare befolkningsökning än för några decennier sedan. 2006 var prognosen att Sverige skulle bli tio miljoner invånare först år 2029. Mellan 2010 och 2015 ökade Sveriges befolkning näst mest i EU, med i snitt fyra procent varje år, jämfört med de andra länderna, där snittet var en procent. En hög nativitet i Sverige bidrar avsevärt till den svenska folkökningen. Antalet som räknas är folkbokförda i Sverige. Varje svensk utgör uppåt fyra gånger så stor belastning på världens resurser och miljö som en genomsnittlig världsmedborgare. Skäl att massmedia och journalister inte tar i frågan är att en orsak till den svenska befolkningsökningen är immigration; ett ifrågasättande av den globala befolkningsökningen tas säkert som ett uttryck för främlingsfientlighet och rasism; det kommer också lätt i konflikt med feministiska aspekter. Men den svenska ökande nativiteten ifrågasätts inte, och det ifrågasätts inte heller att nästan alla politiker och många andra faktiskt tycker att den tillväxt som följer av ökande svensk befolkning är positiv.

Men visst är befolkningsökningen ett globalt problem i högre grad än ett svenskt. Världens befolkning växer, fast det är mest i Afrika, där hög nativitet är en dominerande orsak. Den enda "tunga" skribent som medverkar i artiklar om att den globala befolkningsökningen faktiskt är ett stort miljöhot och hot mot vår existens, som det borde göras något åt eller åtminstone erkännas som ett stort problem, som jag observerat har skrivit är Anders Wijkman (ofta med andra). Exempel är: http://www.svd.se/vi-maste-forsoka-begransa-befolkningsokningen och http://www.svd.se/rosling-har-fel-om-jordens-befolkning . Jag skrev därför ett uppskattande brev till Anders Wijkman för att han var den enda (viktiga) som ”tog” i problemet, men sedan dess har hans medverkan i sådana artiklar minskat.

Grundkraften i evolutionen är att sträva efter många barn, detta är nog den instinkt som sitter djupast rotad av alla i våra gener och är svårast att analysera objektivt med förnuftet. 

Sverige bra i Skogsforskning!

Få är medvetna om att Umeå är världens viktigaste stad för skogsforskning!!!

Umeå är huvudort för den skogsvetenskapliga fakulteten vid Sveriges Lantbruksuniversitet med skogsbiblioteket och skogsvetarutbildningen (”jägmästare”)! Andra organisationer som bedriver omfattande skogsforskning lokaliserade till Umeå är Umeå Universitet och Skogforsk.

Den första meningen på fakultetens hemsida lyder: ”Fakulteten för skogsvetenskap är världsledande inom skogsforskning”   http://www.slu.se/fakulteter/s/?si=72BED62DE392C57BD3743EE45E37C4DD&rid=1042613465&sn=sluEPi6-prodSearchIndex

SLUs del av världens skogsforskning belyses av en sammanställning från skogsfakultetens kansli. Största delen av SLUs skogsforskning involverar Umeå-baserade forskare.

SLU tycks vid en jämförelse vara det vetenskapligt produktivaste Universitet i världen inom skogsforskning.

Jag har personligen frågat de flesta av tidigare dekaner (Ljung, Bäckström, Högberg, Hällgren) för den skogsvetenskapliga fakulteten huruvida Umeå kan betraktas som världens största koncentration av skogsforskare och fått som svar att det är troligt och att de kan inte ange en annan ort som förmodligen är bättre.

Skogsnolia framhäver i samband med lokalisering till Umeå av skogsmässan att i Umeå finns världens ledande skogsfakultet (https://issuu.com/noliaab/docs/skogsnolia-15_low/5 sid 18). Skogsfakulteten själv skriver på sin hemsida ”Fakulteten för skogsvetenskap är världsledande inom skogsforskning.”

Många kvalificerade utländska skogsforskare söker sig till Umeå, trots det långa avståndet till Europas metropoler, långa, kalla, mörka och fuktiga vintrar, myggiga somrar, och trots att de är så kvalificerade att de kunnat få kvalificerade jobb längre söderut om de eftersträvat det. Jag var på en professorsinstallation vid SLU i Umeå 160513. Födelselandet för de fyra nya professorerna var Sverige, Australien, Tyskland och England. Jag har själv medverkat till att ett antal forskare med utländsk bakgrund etablerat sig som Umeåbor, senast från Tjeckien. Den huvudsakliga förklaringen jag kan finna att kvalificerade personer med bakgrund långt söder om Umeå valt att etablera sig i Umeå är den goda skogsforskningsmiljön i Umeå, och häri ligger också att verksamheten är stor och diversifierad.

Det är omöjligt att mer exakt kvantifiera skogsforskningens omfattning på orter. Forskningsorganisationer har verksamhet på fler orter och det finns fler forskningsorganisationer på samma ort. Skogsforskning bedrivs ofta vid organisationer, som inte kategoriseras som Universitet. Organisationer som inte har forskning som huvuduppgift bedriver ofta ändå viss forskning. Gränsdragning mellan skogsforskning och andra aktiviteter (som utveckling, utredning och implementering) är diffus. Alla forskare knutna till en formellt skoglig institution är inte skogsforskare. Det finns vanligen flera och ofta många författare på dokument (särskilt med form av vetenskapliga artiklar) som ofta representerar olika institutioner och orter och ibland länder. T ex den vetenskapliga publiceringen vid SLU reflekterar i hög grad den kollektiva nationen Sverige och inte i huvudsak SLU eller dess institutioner eller orters relativa styrka. Företrädare för organisationer undviker att betona lokaliseringspolitik genom ortsjämförelser. Jämförelser mellan orter blir kraftigt men svårkvantifierbart subjektivt påverkade.

Det kanske finns orter med fler skogsforskare än Umeå. Jag är t ex ganska säker på att det finns fler i Beijing. Men det är då oftast orter där skogsforskarna är en mycket lägre andel av ortens innevånare och där troligen ”effektiviteten” i forskningen är lägre. Eller små platser, där skogsforskare är en större del av befolkningen, men ändå utgör en mindre del av världens skogsforskning. Ett indicium på att Umeå är ledande inom Sverige är att det är den ort där flest medlemmar i skogshistoriska sällskapet bor. Det skulle möjligen kunna finnas lika många skogsforskare i Uppsala, men med ledningen för landets enda skogsfakultet i Umeå måste Umeå ändå ses som den svenska skogsforskningens huvudort.  Skogens förutsättningar varierar kraftigt regionalt och närhet till skog är en fördel. Därför tenderar skogsforskningen att inte koncentreras kraftigt, så stora länder med stora skogsarealer tenderar att inte ha många skogsforskare på samma ort.

Att Sverige är stort på skogsforskning hänger naturligtvis samman med att Sverige är stort på skog. Sverige rankas vanligen högt bland världens länder ur många olika synpunkter, vilket ger goda förutsättningar för mycket. Eftersom Sverige är stort på skog reflekteras detta också i skoglig verksamhet. Sverige har störst skogsareal och störst avverkning i Europa (Ryssland undantaget). Den svenska skogen ligger relativt lättillgängligt ur skogsbrukets synpunkt. Den svenska hydrologin är relativt god och vattenbrist är sällan begränsande. Stormar, torka, kyla, brand, skadegörare, administrativa restriktioner etc. orsakar förvisso problem, men mycket är värre på andra ställen. Den svenska naturen är ganska robust mot skogliga ”missöden”. Den svenska skogen och skogsindustrin ligger typiskt nära hamn för oceangående fartyg. Sverige har en stor del av världsmarknaden för viktiga skogsprodukter. Sverige har byggt upp skogsforskningen under en lång tid karaktäriserad av fred utan revolutioner eller större oroligheter. Sverige har historiskt haft ett företagsvänligt klimat med (relativt!) låg korruption, säkra ägarförhållanden, få oroligheter och pålitlig infrastruktur. Sverige har en mix av skogsägande av bolag, privatpersoner och samhälle, som i kombination med öppenhet skapat ett kreativt klimat och effektiva samarbetsformer. Sverige är femma i världen på skogsplanteringsareal (efter Kina, Ryssland, Kanada och USA)! Skogen har varit grund för en viktig exportindustri länge, metallexport (känt är koppar) har varit viktig under nästan ett millenium, men skog var tidigare så viktig i framställningen av metallen att den kan ses som vidareförädlad skog i lika hög grad som vidareförädlad malm. På slutet av 1800-talet hade Sverige en femtedel av världsmarknaden för timmer och sågade trävaror, ibland stod detta för hälften av Sveriges exportinkomster. Sverige var redan för ett par hundra år sedan medvetet om det dåliga skogstillståndet och därför satsade staten sedan snart två sekler väsentliga och succesivt ökande resurser på skoglig utbildning och ”forskning”, som kan sägas kulminerat med dagens skogsforskning i Umeå.

Att den svenska skogsforskningen i så hög utsträckning hamnat just i Umeå beror i hög grad på politisk uppbackning.

I samband med Skogshögskolans utlokalisering från Stockholm till huvudsakligen Umeå har det uppträtt en viss regional konkurrens om skogsforskning som bidragit till att svensk skogsforskningen blivit totalt mer omfattande. Ur ekonomisk synpunkt ligger skogens tyngdpunkt ungefär i Örebro. Personalen i Stockholm ville inte deporteras till Umeå vilket ledde till att Uppsala blev relativt starkt och bidrog till att Skogforsk bildades med huvuddelen av personalen i Uppsala men starka filialer i Umeå och Skåne. Oron för att skogsforskningens tyngdpunkt skulle bli för nordlig ledde till inrättandet av en enhet för sydsvensk skogsforskning i Alnarp. När nya högskolor växte fram så kunde det ofta påvisas att skogen var stark i regionen varför skog tedde sig som en naturlig del av de nya universitetens verksamhet. Samtidigt fanns det ett politiskt tryck att inte dessa förändringar skulle leda till utarmning av skogsforskningen i Umeå. Dessa mekanismer har nog tillsammans lett till en mer omfattande skogsforskning i Sverige än om huvudlokaliseringen till Stockholm – Uppsala bestått. Och satsningen på Umeå har varit lyckosam, skogsforskningen där är framgångsrik och har kunnat expandera av egen kraft.

Den här artikeln finns på http://daglindgren.upsc.se/Energi/Skogsforskningshuvudstad.pdf   

Umeå som ovan, Dag Lindgren, professor emeritus.

Ny länk till mitt avskedsföredrag om att vi nog inte klarar det

Länken är
http://slideplayer.se/slide/1910362/

Sverige är ointresserat av fred

Den 14 augusti 1814 undertecknades konventionen i Moss som avslutade stridigheter i Norge. Därmed inleddes en i världshistorien unikt lång fredsperiod. Inget annat land har haft fred lika länge.

Dick Harrisson, som är känd svensk historiexpert, utredde detta i en artikel på sin blogg http://blog.svd.se/historia/2014/02/10/varldens-fredligaste-land/  och ytterligare en artikel på fredsdagen http://blog.svd.se/historia/2014/08/14/konventionen-i-moss/ . Det går uppenbarligen att diskutera om Sverige verkligen har fred nu och haft det i 200 år, och om perioden är unikt lång, men med rimliga definitioner är det berättigat att se det så.

Jag trodde att det skulle uppmärksammas på 200 årsdagen 140814, men ingen svensk dagstidning verkade ha en artikel som fokuserar på freden och att det varit bra med fred. Förvånande!  Sveriges radio hade en intervju med en fredsforskare Peter Wallensten http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=5937027

Att dagspressen inte tar upp en sådan här sak ens i en notis åskådliggör hur skevt urval av ämnen dagspressen tar upp. Denna brist på objektivitet (de flesta håller väl med om att årsdagen för två hundraårig fred är värt en notis) och mångfald (ingen enda tidning tog upp det) hos de som förmodas bevaka det är en viktig orsak till att jag inte tror civilisationen kommer att överleva.

En arrangör av ett fredssymposium på i anslutning till 200 års jubileet utnyttjar tillfället att diskutera omkring freden i en tänkvärd artikel http://www.fria.nu/artikel/115009  men att den ena av de två artiklarna om tvåhundraårsminnet kom från en fredsorganisation understryker faktiskt än mer ointresset från omvärden, fred ter sig som ett vanligt partsintresse, som får använda sina egna bloggar om de vill föra fram något.

De få bloggar som tar upp frågan vid tvåhundraårsminnet verkar göra det för att ifrågasätta om vi haft fred snarare än att framhäva den långa freden som något bra http://bjornbrum.blogspot.se/2014/08/inte-fred-i-tvahundra-ar.html  och http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2456246-det-behovs-en-ny-folkrorelse-for-fred  Den föregivna långa freden används som ett argument mot Sveriges nuvarande militära eskapader. Skulle skälet att det inte tas upp vara just för att dagspressen anser att det inte är sant, att Sverige inte har haft en lång period av fred. (Men se Harrisons artiklar ovan!)

De svenska tidningarna är dagarna omkring 200 års dagen istället för fredsjubileet uppfyllda av frågan om Sverige och EU skall leverera vapen till Irak eller kanske kurderna i Irak. Det är en långt viktigare fråga än fred på mycket lång sikt.

Dock blev det fler hittar med Googles på kvällen den 14e, en del tidingar hade tagit upp det på webben efter morgonpubliceringen http://www.expressen.se/kultur/toppnyheter-/sveriges-200-ar-av-fred/   http://www.gp.se/kulturnoje/1.2458609-varfor-firar-vi-inte-freden-i-dag-?m=print

Jubileet togs upp i en svensk webtidning på engelska http://www.thelocal.se/20140814/sweden-and-norway-celebrate-200-years-of-peace   där man påpekar att bl a det norska kungaparet och andra högt uppsatta företrädare för Norge deltog i 200 årsjubileet i Moss. Dokumentet var ett viktigt steg mot Norges självständighet och det var det Norge markerade, inte Sveriges 200 åriga fredsperiod. Att styrka nationell självständighet är mycket viktigare än att styrka fred.

Själv blev jag så nedstämd av det låga intresset för fred att jag skrev följande insändare till Västerbottenskuriren:

"I min sinnevärld hittills trodde jag att majoriteten av svenskarna tyckte att fred var viktigt!

14 augusti fanns ett mycket viktig skäl att komma ihåg och ta upp fred och dess stora betydelse! Då blev Sverige den enda staten i världen, som haft fred i mer än 200 år! För de som tycker fred är bra borde detta varit något att ta fasta på! Att den krigiska oron tycks öka gör det aktuellt att gynna freden. Pressen styr genom val och kommentering av nyheter. Dagstidningarna tycks förbigått fredsnyheten med tystnad. Den 14 augusti 1814 undertecknades konventionen i Moss. Fred slöts med Norge, och därmed ändades Sveriges historia som krigarnation.

För att privat uppmärksamma händelsen dammsög jag Strömpilens köpcentrum efter fredsprylar. Det enda jag hittade var ett påslakan-set med texten ”make love not war”. Jag köpte det sista svårsålda exemplaret reat till en fjärdedel av ursprungspriset, och tömde därmed Strömpilens fredssortiment! ICAs sortiment tillhör de där fred saknas. Fred tycks kommersiellt ointressant."

Ointresset för fred finner jag oroande. Det minskar chansen för civilisationens långsiktiga överlevnad att fred inte prioriteras högre. Man kan inte heller tala om att civilisationen utvecklas och förfinas, om civilisationen inte blir ännu mindre krigisk. Men jag inte kan förneka att vi klarat oss ganska bra trots vår tidigare krigiska historia.


Men inte heller 75 års minnet av andra världskrigets utbrott 19390901 uppmärksammades i dagspressen.

Sista editering  september 2014

Skogsbruk skulle kunna aktivt avlägsna koldioxid ur atmosfären

Hans Winsa har skrivit en artikel som inte är alltigenom allvarligt menad, men ändå gör en del tankeställare. Artikeln återges, jag har en del ytterligare kommentarer:


Artikeln börjar här

Bio-CCS eller regelverken, skogen och framtiden

Som stor markförvaltare och verksam inom ett område med långa leveranstider från beslut till färdig produkt (plantering till slutavverkning) är det viktigt att hålla koll på effekter av beslut i omvärlden. Det pratas ofta om anpassning till förändringar i klimatet genom olika åtgärder men det är ännu viktigare att anpassa sig till politiska beslut och processer som tyvärr är klart oberäkneligare och har större påverkan på verksamheten.

Processer, direktiv och beslut som gäller begreppen bioenergi, biodiversitet, sustainable forest management (använder det engelska uttrycket eftersom en bra svensk översättning saknas) och utsläppshandel är under utredning. Förslag och beslut förväntas från internationellt och nationellt håll, under påverkan av olika lobbyorganisationer.

Exempel på vad som tas upp internationellt är hur skogen ska kopplas till utsläpp av växthusgaser (LULUCF), vilka villkor som ska gälla för att biomassa ska räknas som bioenergi, vad som menas med ”sustainable forest management” och hur systemet för beräkning av utsläpp ska se ut.
Nationella exempel är miljövårdsberedningen, Färdplan 2050 för ett koldioxidneutralt Sverige och de svenska miljömålen. IEA har kommit med ett förslag på 13000 vindkraftverk och en massiv satsning på CCS (Carbon Capture and Storage) för att de nordiska länderna ska bli koldioxidneutrala till 2050.

En lösning skulle kunna vara att låta naturvetenskapliga fakta styra men sådana står inte högt i kurs hos organisationer som har en annan världsbild och faktum är att forskningen har svårt att försvara sig mot argument av typen ”jorden är platt”, inte minst genom att det finns forskare på bägge sidor. Ett vetenskapligt tyckande som fått stor betydelse när det gäller skog, bioenergi och koldioxid är EEA:s vetenskapliga råds (European Environment Agency, Scientific Committee) bedömning av vad som är bra och dåligt:

”The following table of different forms of biomass highlights the degree of likely potential error in the existing directives”[1]:

Source of biomass	Degree of likely accounting error
Converting forests currently sequestering carbon to bioenergy crops	Very high
Harvesting live trees for bioenergy and allowing forest to regrow	High
Diverting crops or growing bioenergy crops on otherwise high-yielding agricultural land	High
Using crop residues	Variable
Planting high-yielding energy crops on unused invasive grasslands	Low
Using post-harvest timber slash	Little or none
Using organic wastes otherwise deposited in landfill	Little or none

 

Ett annat är att många forskare låst sig vid att analysera hur lagret av biomassa förändras över tid istället för att utgå från hur upptag och utsläpp av koldioxid kan påverkas. Därmed riskerar man att stå bakom en lösning som omvandlar levande biologiska fotosyntetiserande system, till exempel skogar, till ”fossila” lager av kol. Sannolikt väl medvetna om att det inte heller fungerar eftersom biomassa som finns i en miljö där trädgnagare och mikroorganismer fungerar inte går att lagra långsiktigt, alltså inga fossila lager.

Mot bakgrund av förväntade politiska beslut, utredningar som handlar om Färdplan 2050, direktiv gällande vilken biomassa som godkänns som bioenergi ur växthusgassynpunkt samt ekonomiska villkor kommer vi att satsa på Bio-CCS.

Bio-CCS innebär att vi först nyttjar fotosyntesen för att ta upp koldioxid (Carbon Capture) ur luften, en väl beprövad och energiskapande teknik som vår verksamhet bygger på. Eftersom tillgången på koldioxid är i det närmaste obegränsad, förväntas att öka och inte kräver några energikrävande och utsläppsskapande transportinsatser passar den utmärkt som råvara i våra avlägset belägna fabriker, skogarna i Norrland. Vi kommer att trimma fabrikerna för att åstadkomma max flux av koldioxidupptag, det samma som högsta möjliga tillväxt.
På samma sätt som i andra fabriker kommer produktionsapparaten att bytas ut mot modernare och effektivare när upptaget av koldioxid minskar. Eftersom produkten, biomassan, inte går att skilja från produktionsapparaten, barr och blad, så innebär moderniseringen att både maskiner och lager byts ut vid samma tidpunkt, för att frigöra yta i fabriken. De nya maskinerna (träden) är typexempel på så kallad ”organisk tillväxt” och med tanke på ekonomin är det därför lönsammast att investera i många små maskiner från början, så kallade plantor.

Nästa steg i Bio-CCS handlar om effektiv hantering av det lager som fanns i fabriken men inte går att ha kvar där eftersom det skulle göra den nya fabriken ineffektiv och eftersom det gäller att lagra långsiktigt utan nedbrytning. Grenar och toppar från de gamla maskinerna, träden, kommer att godkännas som bioenergi (se EEA:s tabell) med stor effekt på utsläppen av koldioxid jämfört med fossila bränslen. De kommer därför att avsättas på den marknad som betalar bäst och bidra till ett uthålligt samhälle byggt på gröna resurser, bioekonomi. Vi kommer att lansera ett varumärke som visar den certifierade koldioxideffekten av biomassan när den används till energi ändamål. ”Bionenergi^95%” betyder att utsläppen av koldioxid jämfört med fossila bränslen, inklusive energi som använts för att avverka, transportera och leverera, är minst 95% lägre.

Resterande delar av trädet, stam och stubbe, kommer sannolikt inte att klara de systemgränser som kommer att sättas i EU:s bioenergidirektiv, åtminstone inte om de NGO:s som betraktar sig som miljöorganisationer får gehör för sina krav. Den stora satsning på CCS som Naturvårdsverket och IEA förutskickar i sina förslag för att skapa ett koldioxidneutralt Sverige och Norden i kombination med de kostnader det för med sig kommer att göra det lönsamt med lagring.
Tack vare att lämpliga lagringsmiljöer, myrar, finns nära tillhands räknar vi med att kunna lösa den långsiktiga lagringen (Storage) på ett kostnads- och energieffektivt sätt. Vi räknar med att lägga ut ett lager av virke, stock vid stock och stubbe vid stubbe, på snön på myrar i närheten av avverkningsplatsen och sedan lita på att tyngdkraften samt myrens tillväxt inom några år sett till att virket hamnat i en syrefri miljö. Denna modell för lagring är reversibel, miljövänlig och långsiktig. Att den är reversibel är viktigt ifall samhälle och industri skulle komma på bättre sätt att använda virket.

Vi räknar med att Bio-CCS kommer att vara en säkrare, energieffektivare och billigare form för CCS än teknisk CCS kopplad till koldioxid från industrin. Vid en kostnad på 500 kr/ton CO₂ för konventionell CCS-teknik så räknar vi med en intäkt på cirka 600 kr/m³ virke som lagras med en kostnad för åtgärden på ca 100 kr/m³, vilket skulle ge ett netto på 500 kr/m³. Till det kommer lägre kostnader för transporter, undvikande av ökade vägtrafikskatter och dyrare sjötransporter (svaveldirektivet) samt intäkten för grenar och toppar. I bästa/värsta fall kommer teknisk CCS att kosta minst 350 kr/ton CO₂, beroende på industrins betalningsförmåga är det möjligt att den då kan konkurrera med Bio-CCS. Vi bedömer det som osannolikt med tanke på utvecklingen av råvarupriserna och med tanke på att de styrmedel som samhället förväntas/inte förväntas utveckla gör en sådan satsning mycket osäker.

En satsning på Bio-CCS innebär också att Sverige tillgodogör sig hela koldioxideffekten av skogsbruket genom att biomassan används inom landet istället för att exporteras. Därmed har vi också bidragit till att balansera upp de effekter på ILUC (Indirect Land Use Change) som Sveriges import orsakar.

Sammantaget kommer vår anpassning till kommande regler och förutsättningar att ge oss och andra markförvaltare möjligheter att förbättra både det ekonomiska resultatet och skogens miljöprestanda. I boreala delar av världen med dåligt fungerande infrastruktur, till exempel Ryssland och Kanada, är Bio-CCS med stor säkerhet den enda bärkraftiga lösningen för att skogen ska minska mängden koldioxid i atmosfären.

---

[1]  European Environment Agency Scientific Committee 15 September 2011

Opinion of the EEA Scientific Committee on Greenhouse Gas Accounting in Relation to Bioenergy

Artikeln slutar här
Vad som följer är skrivet av ägaren till denna blogg. Artikeln återges med Hans Winsas tillstånd och enligt hans önskan upprepar jag att artikeln inte är helt allvarligt menad. Hans Winsa, som arbetar på Sveaskog, säger att artikeln (insändaren) inte är "publicerad" eller spridd. Jag tyckte artikeln inspirerar till en del tankar som har med den stora framtidsfrågan koldioxid att göra (därför passar inlägget in på denna blogg) och "publicerar" den på detta sätt. Hans Winsa föreslog också två länkar om "kommersiella koldioxidinsamlingsprojekt" i anslutning till inlägget:  

BECCS (http://www.biorecro.se/?page=what_we_do_beccs ) och Bio-Char (http://www.biochar-international.org/biochar ).

Skogliga fröplantager är räddningen mot klimatförsämringen

Fröplantager mot global warming!

Fröplantager för skogsbrukets utsäde är ett verkningsfullt motmedel mot klimathotet! I fröplantagerna skapas framtidens skogar.

Dessa skogar skyddar mot erosion, jämnar ut effekterna av nederbörden i vatten dragen och pumpar bort vatten ur vad som annars skulle vara försumpat, minskar chansen landskapet degraderas. Skogen tillverkar det syre biosfären behöver. Skogarna erbjuder en livsmiljö för fler djur än vad som funnits någonsin förut. Biodiversiteten avtar mycket långsammare nu i Sverige än för ett sekel sedan och mindre än i många andra länder. Bättre träd är ett bättre utnyttjande av solenergin. Luft och vatten, som de också använder för sin växt, kan återbördas till ekosystemet efter användningen.

Träet kan lagra upptagen koldioxid lång tid i konstruktioner. Eller tekniken för att få bort koldioxid kan utvecklas det närmaste seklet (ned i djuphavet eller så), så temporär lagring ett sekel kanske räcker, och det blir ju inte värre.

Träd skapar möjligheter för framtida generationer på ett uthålligt och förnybart sätt. Träden är en del av vägen till ett uthålligt samhälle, som förbrukar mindre fossila råvaror, och utgör en mindre belastning på miljön. Trä eller biomassa från träd kan ersätta betong, aluminium eller fossila bränslen. Fröplantager ger bättre träd och hjälper skogsbruket att fylla sina funktioner bättre. Träd konkurrererar inte med jordbruk om de bästa markerna, utan växer på marker jordbruket ratar, och som det inte finns någon bra alternativ användning till.

De friska och lättetablerade plantorna från fröplantagerna skapar skogar som är fenotypiskt tåliga och klarar av en uppvärmning med flera grader och andra miljöändringar, som ökad nederbörd under senare delen av omloppstiden, utan större problem.

Fröplantagerna ger ett robust skogsodlingsmaterial, som är mer motståndskraftigt mot miljöförändringar än ”naturfrö”. Klimatförändringar gör framtiden oförutsägbar och det är därför viktigare än förr att ha ett robust skogsodlingsmaterial som klarar olika förhållanden. Fröplantager rekryterar föräldrar över ett vitt geografiskt område, och föräldrarna är utvalda på grundval av släktingar, som vuxit och testats vid olika tidpunkter i olika miljöer. Det naturliga urvalet och evolutionen känner bara här och nu. Nya fröplantager är smartare.

Plantorna från fröplantagen är genetiskt mer olika varandra än träden i en ”naturskog”. Huvuddelen av de stora gamla träden i ett bestånd utgör bara en mindre del av de planterade. En större variation gör det troligare att den del av träden som klarar sig bäst i en okänd framtid blir bättre anpassade än om ett genetiskt snävare skogsodlingsmaterial hade använts.

Fröplantager är ett – jämfört med beståndsfrö – välkänt, förutsägbart och tillgängligt material. Ändras skogsodlingsmiljön kan avsättningsområdet ändras. Fröplantagematerial kommer förmodligen att användas längre norrut och vid högra altituder, än de kalkyler som gjordes vid dimensioneringen av fröplantagen.

Det är möjligt att delar av civilisationen kollapsar som en konsekvens av global miljöförstöring, uppvärmning, och råvarubrist. Det gäller kanske att kunna klara sig på lokala resurser när det globala samhället knakar i fogarna. Då förbättrar en bra skog (alltså från fröplantager) lokalsamhällets och regionens möjligheter att klara sig på lokala resurser, dvs. skogen i närheten. Den kan ge byggnadsmaterial och bränsle och annat som den gjort under hundratals år utan att vara beroende av långa transporter eller storskaligt fungerande infrastruktur eller stora tillsatts-resurser. För samhällets del kan alltså kostnader för fröplantager delvis motiveras som en försäkringsavgift inför en osäker framtid.

Det finns naturvårdskäl, miljöskäl och sociala skäl att ”bevara” en del skogar. Idag kommer bara ungefär hälften av alla ”nya” träd (eller ny ”skogsproduktion”) från fröplantager, och fröplantagerna ersätter väsentligen slutavverkade skogar (kalhyggen). Fröplantager är inte den väsentliga olägenheten för dessa ”naturvärden” utan ”olägenheterna” är knutna till kalhyggen och skogskultur. Bättre fröplantager ökar skogsproduktionen och ger därmed ökade möjligheter att avstå från avverkning av skyddsvärd skog. När den för avverkningen tillgängliga skogen ökar, så minskar motståndet mot att öka arealen skyddad skog.

Tillkomsten av en ny fröplantage är en mycket viktig händelse. Detta uppmärksammas nu för första gången. I skogsbrukets fröplantager föds de träd, som skapar råvaror och den geografiska verkligheten för våra barnbarns barn. Fröplantager är vaggan för det kommande seklets träd. Träd med ympar från utvalda tallar har sista veckorna i september 2013 planterats i Brån, nära Vännäs, i Västerbotten. De kommer att växa där och producera frö för skogsbruket 30 år framåt. Sista plantan från plantagen planteras om fyrtio år. Träd från plantagen kommer att avverkas fortfarande om 150 år. Plantagen bidrar till en säkrare framtid om ett sekel.

Valet av föräldrar är ett av de allra viktigasta besluten. En ny metod har utvecklats för att optimera effekten av valet och ta hänsyn till all information och inte bara en del. Skogsträden förbättras kontinuerligt i ett permanent program för långsiktig förädling. Gränsytan mellan den långsiktiga förädlingen och Skogsbruket är fröplantager, där den långsiktiga förädlingen skummas på det allra bästa när fröplantagen anläggs. Men just nu upplever vi ett språng med nya IT tekniker som inte kan utnyttjas mycket bättre. Vinsten att ersätta gamla plantager med nya är alltså ovanligt stor det närmaste decenniet.

Läs mer: http://daglindgren.upsc.se/IUFRO10/SeedOrchardWarmingSeoul.pptx (föredrag vid IUFROs världskongress i Söul 2010)